Funktionshinder och habilitering

Sedan 1980-talet har ett medicinskt perspektiv ersatts med ett biopsykosocialt perspektiv för att förklara funktionshinder. Funktionshinder definieras som avståndet mellan hindrande och underlättande omständigheter i den omgivande miljön och en persons funktionsnedsättning. Det är alltså förutsättningar i miljön som är avgörande för om en medfödd eller (tidigt) förvärvad fysisk, psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning innebär funktionshinder för en person eller inte.

Människor med funktionsnedsättning upplever ofta stora svårigheter i sin vardag. Detta kan medföra begränsningar i jämställdhet och delaktighet och klara skillnader i livsvillkor i jämförelse med befolkningen i stort. Omgivningen har genom till exempel policy, lagstiftning och regelverk, service och stöd en nyckelroll för en persons välbefinnande, aktivitet och delaktighet. Specialiserad service, stöd, rådgivning och andra insatser till personer i alla åldrar som upplever funktionshinder erbjuds av habiliteringsverksamheter, kommuner och andra insatsgivare. Forskning om funktionshinder och habilitering är tvär-eller mångvetenskaplig och flerprofessionell med ett huvudsakligt fokus på det komplexa samspelet mellan individen och underlättande och hindrande omständigheter i hennes eller hans fysiska, sociala och samhälleliga omgivning. Livsvillkor, hälsa och livsstil, välbefinnande, personlig assistans, kommunikationsstöd och föräldraskap studeras i pågående projekt. Brukares och klienters, professionellas och närståendes perspektiv lyfts särskilt fram.

Forskargruppens huvudsakliga forskningslinjer är:

  • Utveckling och prövning av insatser (bedömningsmetoder, stöd och service)
  • Betydelsen av erhållet särskilt stöd för livsvillkor och eget välbefinnande

Kontakt

Verksamhetsföreträdare:

Sonnander, Karin
Professor
018-471 61 69
E-post